Skall vi inom idrottsrörelsen arbeta ideellt ? 
Jag läste en krönika av Angelica Söderberg, ordförande i Eskilstuna BK, om ideellt arbete. Den var en mycket bra skriven och jag kände direkt att det är precis vad jag tycker. Detta föranledde denna lilla reflektion med utsikt från min horisont.

Jag har i över 20 år arbetat inom UIF Boxning med olika uppgifter såsom materialförvaltare, styrelseledamot, sekreterare och under de senare åren som kassör. Jag har samarbetat med många olika personer i träningslokalen och i samband med stryrelsearbetet. Under alla år och med alla dessa olika människor har aldrig någon tänkt på att få betalt för de arbete vi gör i klubben. Det är kamratskapen, att hjälp ungdomar till en bättre fritid, att se ungdomar förkovra sig i sporten och nå framgångar, det är det som är betalningen och det räcker väldigt långt. Får vi inom klubben dessutom en svensk mästare är detta lika fantastiskt som för den som utfört bragden. Då är det roligt att arbeta men ideellt arbete.

Det är först under de 2-3 senaste åren som frågan dyker upp att man vill ha betalt för diverse kostnader och utfört arbete. Man skall ha ersättningar för allehanda olika göromål och betalt för alla omkostnader man har i samband med träning och tävling. Det är kostnader som t.ex. ersättning för mat, resekostnader parkeringskostnader m.fl. liknande kostnader. Dessutom framkommer önskemål om få betalt för att träna våra ungdomar. Detta medför att en stor del av klubbens intäkter går åt till ersättningar och löner. Det blir en allt mindre del blir kvar till verksamheten, d.v.s. att våra tränande ungdomar inte kan delta i tävlingar, träningsläger m.m.

Detta fenomen gäller tydligen inte bara vår klubb och inte heller bara vår sport. Med tanke på de tidningsreportage som man kan läsa med jämna mellanrum om olika föreningar där skattemyndigheten vid revision har haft synpunkter på utbetalningar av olika ersättningar som gjorts, kan man förstå att det förekommer i många föreningar.


Till frågan i rubriken, "Skall vi inom idrottsrörelsen arbeta ideellt?".
Kan vi få människor i dagens samhälle att arbeta ideellt för en förening när utbudet av nöjen och aktiviteter är så stor. Dessutom är trenden i samhället i övrigt att "se till ditt eget bästa" och inte tänka så mycket på våra medmänniskor. Detta kanske gör att människor idag inte känner att dom kan eller vill göra något för att andra för att de skall kunna utöva sina intressen och få en bra fritid och sysselsättning.

Om vi går tillbaka i tiden till den första halvan av 1900-talet när det ideella arbete var stort och många idrottsföreningar startade med hjälp av människor som arbetade utan ersättningar. Då hade folk inte så stort utbud av aktiviteter som det finns idag. Det fanns inte datorer, TV och radion var inte var mans egendom och därmed inte möjlighet att lyssna på och utbudet var kanske inte heller så upphetsande, speciellt inte för ungdomar. Kommunikationerna var inte heller som dom är  idag, det var kanske därför man engagerade sig i en förening för att aktivera sig. En del av de som var medlemmar i föreningen vart engagerade som ledare och arbetade naturligtvis ideellt för bygga upp föreningen för att ungdomar skulle kunna bedriva sin sport. Det kanske är den andan som präglar oss som var barn till dessa ideellt arbetande och som gör att vi fortfarande bedriver ett ideellt arbete. Barn till de "sista entusiasterna" har inte denna ideella uppfostran och har dessutom många aktiviteter att välja på. Skall man då ställa upp och göra ett arbete inom föreningen vill man ha ersättning för det, för det känns som en uppoffring där man under samma tid har kunna gjort något annat, som eventuellt har givit några slantar i plånboken. Detta gäller naturligtvis inte alla, för det finns många som arbetar väldigt mycket och dessutom utan ersättning. Men dessa eldsjälar räcker inte utan det behövs många fler för att hålla idrottsrörelsen i igång med tanke på att kommunal- och statlig finansieringshjälp ständigt minskar och dessutom företagens minskade intresse för att vara med och samarbeta med idrotten. Ingen skall naturligtvis lägga ut pengar för föreningens verksamhet utan att få ersättning för havda kostnader. Hur skall vi nu kunna klara detta för att säkra föreningarnas fortlevande med bra verksamhet? 
På denna fråga finns det naturligtvis inte ett svar.

- Det kanske är så att det är vi som idag är ledare kanske får ta på oss ansvaret att informera och entusiasmera våra medlemmar som idag är aktiva och få dom med i verksamheten när dom själva slutar med den egna aktiva träningen och förhoppningsvis få dom att tycka att det är roligt och givande att arbeta i föreningen även efter den aktiva perioden. Men om det innebär att man inte vill ha ersättning för det man gör för föreningen är väl tveksamt.
- Kan vi räkna med att några andra kommer hjälpa föreningarna med detta problem. Knappast, möjligen kan vi få hjälp av förbunden att medverka till att sprida ett nytt synsätt på "ideellt arbete".
Jag hoppas att det finns förslag och idéer hur vi i framtiden skall bedriva verksamheten i våra idrottsföreningar